En domares berättelse

En intervju med en av våra mest omtyckta dragkampsprofiler Lars-Åke Lindh. Här kan du läsa om hans erfarenheter som domare och hans tankar kring VM i Malmö 2016.

Berätta om ditt första möta med dragkampen?

Jag fick min första kontakt med dragkamp 1974, då min dåvarande svåger var ordförande och aktiv dragare i Björke SK. Jag började träna och min första tävling var den så kallade ”tälttävlingen” i Växjö 1975. Jag var aktiv dragare t.o.m. 1979 med ett antal erövrade SM-medaljer och några landslags representationer i bagaget. Därefter tog jag ett uppehåll dels på grund av en ryggskada och jag halkade istället in på rollen som domare. Något jag idag är otroligt tacksam över.

Lars-Åke har stor erfarenhet av rollen som domare både i Sverige och internationellt

Det roligaste med att vara domare är, att man kan fortsätta att ha kontakten med denna härliga ”familj” även när dragandet ligger på hyllan. Dessutom har jag ju från det att jag gick den internationella domarkursen (1987) haft förmånen att få döma, eller haft andra uppdrag, vid alla utomhus mästerskap mellan 1987 – 2013. Jag har under den tiden deltagit på 14 EM, 13 VM utomhus, 5 VM inomhus och dessutom 5 World Games.

År 2013 var mitt sista år som internationell domare då jag uppnådde den övre åldersgränsen, nämligen 65 år. Under alla dessa år har jag fått en mängd olika vänner världen över, och kanske även några ovänner. Även efter 2013 har jag fått andra uppdrag från TWIF vid mästerskapen, så jag har fortfarande förmånen att få vara med. Närmast följer EM i Belfast där jag ska vara evaluater. Detta innebär att jag är en av tre personer som bedömer och sätter betyg på de domare som agerar under tävlingen. Inom den internationella dragkampen så har jag sedan 2003 varit en av delegaterna i TWIF:s Tekniska Kommitté. Jag har också sedan 2001 varit Svenska Dragkampsförbundets Internationella Representant. 

Vilka utmaningar ställs man inför som en domare?

Det mest utmanande med att vara domare är givetvis att vara så rättvis som möjligt. Man får dock inte falla in i någon form av partiskhet eller feghet utan döma efter regelboken, men kanske någon gång ”titta mellan fingrarna”. Det tror jag är något som inte coacher och dragare riktigt uppfattar när en domare ”kvittar” regelbrott när båda lagen är lite småfula.

Den svåraste situationen att döma tycker jag nog är när det är dåliga banor med djupa ”fåror” vilket innebär att alla dragare kommer nära marken. Då gäller det att verkligen se när dragarna är nära marken, men inte sitter, och många andra situationer i dessa förhållanden. En annan svår situation är ju tävlingar i regnväder med allt vad det innebär. I båda dessa fall får man som domare kanske höja ribban något i bedömningen.

Du har under flera år blivit utsedd till Årets Domare, vad är det som driver dig att hålla en så hög nivå?

Min målsättning är ju, och har alltid varit, att jag som domare ska göra mitt bästa för att genomföra tävlingarna så rättvist som möjligt. Om det sedan resulterar i att jag blir framröstad som Årets Domare så är ju det grädde på moset. Jag upplever också att jag är accepterad bland klubbarna och dragarna för den jag är. Även internationellt upplever jag det som att lagen och ledarna tycker att jag har gjort det jag ska som domare. Något jag känner mig väldigt stolt över.

Hur ser du på det ökande behovet av domare i Sverige?

Framtiden på domarsidan i Sverige är verkligen krisartad! Titta på de fåtal domare vi har i förbundet, fyra av domarna inklusive mig själv är ju pensionärer och dessutom med råge. Sedan har vi några yngre förmågor, men till den dag vi gamlingar inte orkar längre så måste vi innan dess hunnit utbilda nya domare som fyller på i leden.  Jag vill uppmana alla som inte längre har tänkt sig att fortsätta som aktiva dragare att ta denna möjlighet att utbilda sig till domare. Om dessa som eventuellt tar det steget så kan jag lova att om ni bara upplever hälften av vad jag gjort under mina hittills totalt 41 år inom dragkampen (36 år som domare) så kommer ni att vara glada för att ni tog chansen. ”Utan domare stannar dragkampen”.

Hur går tankarna inför VM i Malmö 2016?

Mina tankar inför kommande VM i Malmö 2016 ligger faktiskt inte på domarplanet. Eftersom jag inför VM är utsedd av förbundet till VM General så har jag det yttersta ansvaret för evenemanget. Men jag är ju naturligtvis inte ensam, vi har ju bildat en VM-organisation som kommer att jobba i olika grupper med var sitt ansvarsområde. Dessa undergrupper har just i dagarna fått sina uppgifter specificerade och de börjar ta tag i detta nu. Nu börjar vi i hela organisationen att jobba för att vi 2016 ska kunna presentera det bästa VM:et genom tiderna. Bara vädrets makter står på vår sida går det säkert bra, men tyvärr har jag själv lite dålig kontakt i den ledden.